Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
de genom månskenet som strömmade in över golvet.
Ja, där stod ju den vita gestalten som hade vrålat.
Med ens var han klarvaken och hörde ett nytt
tjut, åtföljt av ett stönande gurgel, som när
kokande vatten strömmar ur ett järnrör. På golvet
framför honom stod Johan Adolf, han vrålade ej
mer, han hade vaknat nu, men skräcken kramade
hans nakna kropp så att det hördes hur tänderna
hackade mot varandra. Nu hade han fått syn på
David, och nu grät och jämrade han sig i gnällande
ton som en slagen hund.
Först blev David omåttligt rädd men fick ej fram
ett ljud. När han lugnat sig såg han den jämrande
gestalten med skakande knän stappla bort till sitt
hörn. Då frågade David:
— Vad drömde du nyss?
— Ja — en svart luden en — han kommer jämt
och vill häva säj över mäj — det är en ande, en
ond en–
Resten kunde inte David höra för broderns
snyftningar, när denne drog täcket över huvudet med
en suck som ett avlägset stön.
David låg länge vaken, undrade hur snart detta
skulle övergå till fullständigt vansinne. Det kunde
inträffa när som helst och vad det då komme att
hända var ej gott att veta. Han ryste. Hela natten
kände han sig iskall, något tycktes krypa genom
hjärnan, något som kittlade och stack och kylde.
Han måste försvara sitt eget liv om något hände,
det var den oro som mest kändes tung. De
vansinniga brukade vara starka som jättar.
Revolvern var inte att tänka på, men han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
