Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
niska! Hör du, Gud, förlåt att jag talar till däj, men
jag är trött nu. Missförstå mäj inte, jag är inte
sömnig, jag är levnadstrött. Men man får inte vara
spotsk, när man beder. Jag har visst glömt hur det
går till.
Jag var barn en gång. Det var otäckt. Sedan
kom jag ut på sjön och fick lära mäj att jag var
vekare byggd och inte stod ut med allting som andra.
Skeppar Mayland var ett svin — det var på North
Flint — men han sade kvickheter ibland. Han sade
att jag hade huvud som en Oxfordpräst och händer
som en barnmorska. Gud, att ligga till väders och
skrapa åt den mannen! Med en fem veckors hosta
— med trasiga lungor — jo, jo, du har försökt, du
David, och du ger dej väl inte innan du drunknar.
Och så fick jag se världen, som det hette. Jag såg
alla hamnstäders krogar, jag åt härsket fläsk och
älskade för six pence i taget. Nej, då var det roligare
när jag lekte fartyg på den stora snöplogen som
byfogden lagt upp på två stockar över sommaren. Han
hette David Dana och gick på Holland med bomull
och kanel. Då var jag en djärv upptäcktsfarare som
trotsade regn och storm och död, tills lilla mor
ropade att jag fick gå in och lägga mäj. Ett sånt
fartyg hittar jag aldrig mer, förbanna mäj om jag det
gör! Och hur jag sprang i kapp med humlorna på
Storheden! Och satt vid bäcken och grubblade över
vad Gud tänkte på. Han har varit stadigt i mitt
sällskap, Gud fader, han skuggar mäj ännu. På den
tiden han höll att bedja till, var han ändå något, men
nu ...
Han kunde inte sova denna natt. — Det är som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
