Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
ifrån, det bränner in säj och blir till djupa ärr i
själen. Gamla minnen är som envisa hundar, hänger efter
en och gläfser kring benen. Om en sparkar åt dom
blir dom värre. Det bästa är — ja, en ma tala väl
med dom, så rivs dom inte så illa.
Gamla farmor ligger väl därinne och sover nu. Det
är bara en vägg mellan oss — men hon har en klocka
att skramla med, när hon vill något. Åh, vad far har
fått springa för den klockan. Och det är rätt. "För
ett grått huvud skall du uppstiga och vörda de gamla."
Jo jo men.
Jag brukade sitta på hennes klädkista förr i
världen och titta på hur far kokade hennes mat. För det
fick mor aldrig göra. Det är också en sida av fulhet
hos folk, att dom hatar utan orsak.
Jag minns hur det var, när jag först upptäckte
att det där inte var vackert alls. Jag ser hur far
stapplar i väg in till henne, där hon ligger på sin
höga bädd och stirrar i taket med sina blinda, blanka
ögon. Hon har ett helt berg av kläder över säj jämt,
och ur berget sticker ett gult ansikte fram, och två
blekblåa, skrumpna händer. Hon har skarp hörsel, och
hon ler liksom gillande när stackars far linkar fram
till järnkaminen och gör upp eld, häller vatten i
trefotpannan och kokar gröt.
Jag sitter på kistan. Kanske jag är tolv år. Jag
ser hur trött far är, och det är så hett i rummet
också, både av solen som ligger på från fönstret och av
elden, som bränner fars utpinade huvud.
Nu tar han pannan av elden. Han häller upp
gröten och dukar fram på en stol vid sängen. Han får
nästan mata den gamla blinda som ett barn. Men ald-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
