Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
det här, det är dålig vila att ligga och rota i gamla
historier. Nu räknar jag till ett hundra, få se, om
det — ett — två — tre — fyra — fem, åh, du store
Gud, jag minns en gång när far grät. Det har jag
inte sett mer än en gån g. Det är otäckt att se en
skäggig gubbe gråta — det skar mäj som en kniv
— han visste inte att jag såg det. Men varför
kommer det för mig nu — ett — två —
Det lönar inte, det måtte vara en idiot som hittat
på det där med att räkna. Har man ingenting att
tänka på, så somnar man, och har man någonting
att tänka på, så kan man inte räkna.–-
En somnar inte, om en tänker på flickor. En blir
allt vaknare då. Åh, att man är sinnligare, syndigare
när man ligger! Varför ska nu den där Elsa hit, med
sina konster? Du har vackra ben, och–dra för
fan i våld, jag vill sova!
Han somnade till slut, och dagen därpå satt han
på snälltåget till Göteborg, hopsjunken och
missmodig i ett hörn.
Han kände sig mycket för trött att tänka, med
slutna ögon satt han och såg sig själv och sitt hem.
Det var ej lönt att försöka slippa undan denna
åter-upprepning av det bittra som han genomlevat. Så
verkligt stod det ännu för honom, även det
avlägsnaste, att han då och då krympte ihop av smärta och
motvilja.
Där var den gamla gården, spöklik och dyster
mellan de susande asparna och de niossväxta
äppelträden. Den gula dörren var ful. När man öppnade den
såg man heller ingenting vackert. Därinne var aldrig
ofred och trätor, men heller aldrig frid. Fattigdomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
