Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
hängde som en rök under taket. Så länge man var
barn visste man inte om det, men då var Gud så
fruktansvärd. Så blev Gud mindre fasansfull, och då var
livet självt en ännu större förskräckelse.
Han avbröts plötsligt i sina drömmar, när tåget
stannade vid en liten station och en blind, åtföljd av
en liten flicka som ledde honom, kom in och satte
sig mitt emot David, som såg upp och mötte två
alldeles vita ögon, så när som där pupillerna suttit, där
det nu i stället var vidriga gröna fläckar.
Återigen slöt han ögonen och försökte minnas det
som varit.
Han såg sin gamla far stå utpinad framför
farmoderns ugn, kokande hennes gröt, som Davids mor,
fast hon annars skötte allting, aldrig blev anförtrodd
att koka, hon som aldrig sagt ett ledsamt eller
häftigt ord till den gamla.
Han förstod på den tiden inte varför detta var så,
och han begrep det knappast nu heller.
Som barn, som sjuårig hade han alltid varit säker
på att hans hem var det lyckligaste i världen, där
intet fult och ont fanns och där alla älskade varandra.
Det hastiga uppvaknandet ur denna inbillning hade
kommit redan vid ungefär tio år och verkat
fasansfullt. Så hade han funnit allt på sned, fult, tillkrånglat
och omöjligt att rätta.
Han mindes hur han vissa stunder hade krympt
ihop under känslan av alltings fulhet, av ett jämnt
och säkert och tryckande elände. Vad tjänade det till
att blommorna doftade och fåglarna sjöngo och
daggen silvergnistrade i gräset, att myrens ulliga blom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
