Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
ster glimmade som snö mellan hjortronrisets röda
blad, när livet bland människorna bara grät av idel
fulhet? Just så brukade Karl Anton säga, när han
slutat skolan, han som hölls för sämst av skolbarnen
och beklagades som onyttig här i världen, men som
ändå förstod mera än någon av dem.
Men Karl Anton var nu en figur som man inte
blev klok på. Den gamle kyrkoherden hade under
konfirmationen de mest olika tankar om honom, troende
honom stundom vara begåvad, stundom virrig, och
emellanåt ingendera delen utan bara elak. Att man
kunde få svar av honom så det bet var säkert, och
han läste oupphörligt allt han hann och kunde komma
över. Men om man sedan försökte tala med honom
fick man ofta orediga och rent av fåniga svar, om
han ens brydde sig om att svara alls.
Det var alltid detta samma gamla, som malde och
malde, som klädde allt i bitterhet. Det var att
ständigt få lov att minnas, aldrig få vila, drömma gamla
drömmar för att vid återupprepandet känna det
närvarande sätta en härsken smak på allt.
Det var inte gott att kunna samla sig och bli
tillräckligt hård. Och det behövdes hårdhet nu snart, när
han redan skymtade hamnstadens ljus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
