Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
han bryr sig om fiska så mycke mer, clet får han inte
tid med.
— Hur mycket är klockan ? frågade han otåligt.
— Si efter, Lisa, hur mycke klockan är, jag vet
då inte riktigt hur våran klocka går — har han varit
blind länge?
— Tio minuter över tre, ropade Lisa inifrån ett
annat rum, och Karl Anton brydde sig inte 0111 att
svara på frågan hur länge han varit blind, utan
famlade sig ut med sitt knyte. När han kom ut på vägen
höll han på att stupa i ett dike, och när han äntligen
med käppen letat rätt på var mitten på vägen fanns,
kände han sig plötsligt modlös. För första gången
greps han av verklig ångest över den ställning han
råkat in i, och stegen bevo blytunga.
— En fattig människas förbannelse är att inte ha
brännvin, mumlade han. Om jag hade det skulle jag
dricka ihjäl mig, men det hjälper inte att önska —
förbannade sol, som ej orkar lysa genom mina ögons
töcken — förbannade människor som tro att alla är
lik dem.
Han hade i sitt knyte en liten bok som han brukat
läsa i på sista tiden, det var ett litet häfte dikter av
en namnlös skald som varit dåraktig nog att kalla sin
bok för "Mörker". Ty aldrig hade Karl Anton hittat
någon bok med så mycket ljus i som den, och nu när
han inte kunde läsa i den brukade han taga upp den
och smeka med sina veka händer över de slitna bladen.
Just nu när ångesten kramade honom som värst,
kände han raseri mot boken som han aldrig mer skulle
kunna läsa i. Han tog upp den och slungade den långt
ifrån sig, och när han hörde hur den frasade ned i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
