Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
skogen, bet han samman tänderna och gick, famlande
med käppen, och stirrade fåfängt in i det mörker
som han ej kunde slunga ifrån sig.
Det var en av de mörka dagarna, och när den var
förbi ångrade han att han kastat bort boken. Det var
detsamma, han kunde den nästan utantill. Och han
fortsatte sin famlande marsch genom byarna, lönlöst
sökande arbete, och till sist nödgad att hugga ved för
något mål mat här och där, fann han att det tog
ungefär fem gånger så lång tid för honom att hugga
ett fång ved som för vanliga människor och då förstod
han att när han fick mat för sitt "arbete" var det av
medlidande.
★
Några veckor förflöto och vintern började komma.
Han hade drivit långt bort från hembygden och
befann sig i närheten av staden G . . . när han en dag
hörde ett rop som han tyckte sig känna igen. Men nej,
tänkte han, det var nog bara en inbillning. Då hörde
han tydligt sitt namn ropas.
Springande steg hördes allt närmare. Han stannade
och stirrade framför sig med käppen hårt stödd i
landsvägen. Någon grep hans hand.
— David, sade han med skälvande röst, är det du ?
Men David bara stirrade och darrade som om han
varit rädd. Han släppte inte Karl Antons hand, men
han fick ej fram ett ljud. En vagn kom körande i
skarpt trav, och då först tog han sitt förnuft till fånga
och drog den blinde åt sidan.
— Jag tror jag talar om för dig att jag är blind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
