Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
— Det kvittar just lika, det är ingenting att se,
kära du.
— Nu talar du som om du skulle trösta ett barn.
Nej, säg rent ut, det är hejdlöst mycke att se därute.
David berättade om vistelsen i London och om
Crispi.
— Hon var i alla fall en bra kvinna, avslutade
han.
— Men hur gick det sedan, hur kom du hit,
undrade Karl Anton, på en gång nyfiken och gripen.
Han drack fortfarande sitt öl med samma iver.
— När jag beslutat mäj på allvar att ge mäj i
väg, så gick jag. Hon låg och sov då. Jag gick
och drev kring dockorna och träffade en dansk
skeppare som tog mäj med till Copenhagen, en riktig
rö-varbåt för resten, som hade svårt att få folk. Det
var en liten usling till ångare, och för liten
besättning, och maten knapp ändå. Jag stod till rors i sex
timmar en natt, och det var ändå ingen på utkiken,
tror jag. Det var en sån där skeppare som gav fan i
allting, bara skröt och ljög om sina fruntimmer,
full, grisig och äcklig. Men det är ju ingen lång resa,
så den tiden kan en tåla vad som helst. Men det
hände någonting konstigt, på den där Constantia, ändå.
Hör du, tror du på spöken?
— Jag tror numera på allting, precis allting.
Hurrah, gosse, du har sett djävulen till sist ändå!
Tala om, tala om!
— Nej, djävulen var det inte, lugna däj, du. Well,
jag står i fören en natt och tycker det just
ingenting var att titta efter, becksvart var det också. Jag
hade kanske en halv timme kvar av vakten, och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
