- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / III. Romaner /
106

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

106

stod och tänkte på, hur det skulle kännas att komma
och titta på er därhemma igen. Det är mycke som
kommer över en när natten är riktigt tyst, och jag
stirrade ut i mörkret och tänkte: om du nu, bäst du
står och ser bara svarta natten framför dig, på en
gång fick se hur mörkret delade säj, och det liksom
kom ett ensamt ljussken farande över vattnet, och

du stirrade in i det där ljusskenet–och då såg

du plötsligt ett rum, låt oss säja, köket hemma, och
du kunde se in i det, och se allting dom gjorde där,
mor, som står vid spiseln — Johan Adolf, eller Karl
Anton, kanske far, som står på knä, jag tänkte, vad
det skulle vara roligt. Och just som jag tänkte så,
kom ljuset farande–

— Guds ande svävade över vattnet, inföll den
blinde.

— Och jag stirrade in i ljuset, och just då kände
jag, första gången på många år, samma förebud till
de där drömmarna, jag talat om, som jag hade när
jag var barn, och som alltid voro lika. Du minns
hur jag pinades natt efter natt, hela månader ibland,
med att varenda gång i drömmen uppleva den
största av alla fasor. Du har läst om inkvisitionen —
du minns Poes berättelse om Pendeln, som vi läste

och ryste åt som barn–i alla händelser, nu for

denna aning om en kommande skräck som en kniv
igenom mäj, så att jag nästan tappade andan, men
jag stirrade mitt in i ljusskenet och såg — däj. Du
kom famlande över en slätt, och sträckte armarna
emot mäj. Och jag ville ropa, att jag skulle komma,
men då försvann alltsammans? Vad tror du om det?

— Tja, jag kan väl tänka mäj att min själ var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/3/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free