Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
— Du förnekar en personlig Gud?
— Personlig? Du och jag är personliga, och vår
Gud är större än vi, därför kan han inte vara
personlig. Du frågar: kan han höra bön? Säj mäj
något skäl för att han inte skulle höra bön! Fast det
där att höra, det är en mänsklig egenskap. Men säj
hellre, att böner kunna gå i uppfyllelse. Det är
alldeles säkert att dorn kan. Du frågar, finns det
änglar och andar? Jag vet inte, men ingen vet
heller varför dorn inte skulle finnas. Jag tror på dorn.
Dom är mycket trevligare att tro på än människorna.
Nu, har du en cigarr? Nu säjer jag inte mer. Jag
ska vila mäj ett tag, prata du, i stället!
Karl Anton sitter med armbågen stödd mot bordet.
Han kan inte se den trasiga duken med de många
fläckarna och ringarna, inte besväras han heller av
att subban ger honom nyfikna och föraktfulla
ögonkast. Hans ansikte är ett enda leende, och han röker
med den ovanes krampaktiga stela tag om cigarren,
envist seende framför sig med en min som vill
antyda att intet undgår honom. Han känner ännu hur
ångesten vill klämma ner honom, och han biter
samman tänderna. Det skulle gå an att falla i gråt när
som helst, det skulle gå an att börja vrida händerna
och jämra, det är inte så långt borta allt det där,
men han undrar om han skall låta bli att se glad ut
— kanske leendet verkar spöklikt — har han
kommit att få något falskt i sitt yttre nu, när han intet
vet om det?
David häpnar över hur mager han blivit. Han
tänker fråga honom vilka vägar han gått och vad allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
