Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
mera var hon också alldeles blind — och nu var det
på andra dygnet hon var medvetslös.
Johan Adolf hade vakat den här natten. Han är
så underlig nu, inte alls lik sig, det är som om han
plötsligt fått fullt och klart förstånd, säger mor.
Han bara drömmer så underligt om nätterna, och
så går han och ser ut som om han kommit under
fund med någon hemlighet. Det är bara när man
talar med honom, som han är densamme som förr.
Och nu skall David övertaga vakten hos den
gamla. Samma skarpa lukt av kamfer och ruttnande kött,
som han känt ute i köket, kände han även därinne.
Han slöt dörren sakta efter sig och gick rakt fram
till bädden.
Detta var således vad som var kvar. En hög gula
trasor av skinn och ben, en näsa, skarp som en
knivsegg, nästan. Två torkade, krympta händer, och
två djupa, slocknande ögon, som stirra lika blankt
ur sina hålor som förr. Hon hör Davids steg och
frågar med skarp röst:
— Är du här, nu igen? Jag har ingenting med
däj å skaffa.
— Farmor, det är David, som är här. Han böjde
sig ned över bädden och rörde vid hennes hand.
— Du får inte — vem är det som tar på mäj ?
— Det är David, ropade han högt. David, som
brukade sitta på farmors kista och läsa i psalmboken.
— Jaså, det är psalmboken, du kommer för. En
hund är du. En stor grå hund, sir jag. Du tänker
ta mäj för psalmboken och halsduken och nåra
hö-strån ur Kangas lada — men geten svalt och jag
hade två barn–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
