Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
David gick och satte sig på kistan. Vad ville nu
det här säja, psalmboken och halsduken och några
höstrån, Jo, visst, det var en bekännelse. Han tog
psalmboken och tittade. Innanpå pärmen och
överstruket stod, att Stams Karin Andersdotter var —
rätte ägaren–
Han lade bort boken. Den förskräckliga stanken
härinne var nästan outhärdlig. Han stödde sig mot
fällbordet, där psalmboken låg, och försökte låta bli
att andas. Sedan började han röka, och det hjälpte
litet.
Den gamla låg sedan tyst till kvällen, när hon
vaknade till sans och ropade att alla skulle komma in.
Och de kommo, far och mor och alla tre bröderna,
och ställde sig vid sängen. Farmodern satt med ett
berg av kuddar bakom sig, och det var ett under att
höra denna redan nästan uppruttnade människa tala,
orörlig, med den skarpa hakan mot bröstet.
— Ja, Jesus kommer snart, men jag får inte gå
bort innan jag talat om hur jag gjort — det var så
svårt att ligga så här — så många år — å inte kunna
tala om — annat än för Gud — bara mitt högmod
— att inte tala om — det var ett fång hö, det tog
jag i förklädet — när Vitlind svalt — å
psalmboken — den tog jag — jag st — jag stal psalmboken,
som jag har läst Herrens ord i — i så många år —
först så låg den i kistan i femton år — jag gick för
prästen — när jag tog den — för satan stog bakom
min rygg — när jag läste i den — å läste han med
— men så fattiga var vi, så annars hade jag ingen
psalmbok fått — å sedan den svarta halsduken, som
jag hade jämt i kyrkan — den — jag har stulit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
