Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
intensiv trötthet lade han bort "Kristi efterföljelse",
som han lekt med. I fyrtio år hade han själv önskat
sig litet kunskaper men hade tröstat sig med att
irra omkring i böckernas döda öken, tills han nästan
var färdig att ropa högt åt tomheten.
Han tänkte på att han varit en ung man en gång,
som undrat vad det vore roligast att bli. Det var
närapå färdigt nu. Allt var rivet i trasor och
trasorna luktade illa. Ibland önskade han att han kunnat
börja bedja och tro. Det var det enda sättet att
komma undan det gapande intet som höll på att i en
svart håla utan utgång suga in honom för att dö i
mörkret med en vansinnigs skrik.
Han hade inte bara läst, han hade levat också,
hetsigt, förfärligt.
Det hade slutat så, som när man gått på en krog
och berusat sig för att sedan ej veta vad man skall
ta sig till — med den skillnad att han, när han
slutat "leva", inte mer orkade ta sig till något.
Glädjen är en lögn, satt han och tänkte, och den
framgång som den här unge mannen säkert längtar
efter är en sköka med sur andedräkt. Det skulle han
få erfara när han kysste henne.
Den stora dumheten var att envisas att vilja vara
lycklig, att undslippa lidandet. Att lida var det enda
vi kunde vänta, men varför lärde sig inte folk att
lida med stil i stället för att fara omkring och
jämra.
Han spratt nervöst till och såg på den storväxte
ynglingen i soffan. Han uppfångade ett fint ansikte
och ett par ohyggligt vakna ögon. Kanske — javisst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
