Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
svarade han stillsamt. Sedan såg han forskande på
David. Detta ansikte, tänkte David, kan ej vara en
galnings eller skrymtares. Han var en gammal präst
vilken blivit för mycket kristen att predika i en
kyrka. Han ansågs tokig av sockenborna. Hans ögon
voro en profets, David krympte ihop inför denna
blick. En hög panna och en något för vass näsa och
något gult, någonting av förvissnat liv under ögonen
— Jag har hört av din far, sade han svagt i det
han tog upp en av böckerna från golvet och läste
titeln (det var en volym av en tysk filosof), att även
du varit berörd av de ting som icke äro av denna
världen. Han lade försiktigt ifrån sig boken utan ett
spår av vanvördnad. Söker du Gud ?
Frågan kom så plötsligt att David röck till. Han
svarade: — Jag kan inte tro, fader Arvidsson, och
jag beder aldrig. Jag har försökt vara en kristen och
misslyckats.
— Varför ville du bli en kristen? frågade han
ödmjukt.
— Kanske inte en kristen — jag ville ha frid.
— Säg hellre lycka. Han såg varnande på David.
— Men inte jordisk.
Han log. Någon annan lycka kan du ej få in i ditt
hjärta. Du ville ha vänner, förståelse, ett drägligt
jordiskt liv. Det är inte kristendom. Du vill ha
kärlek — har du försökt älska i stället?
David nästan harmades över alla dessa frågor.
Arvidsson fortfor: — Du har läst — filosofi. Du
vill hitta något — har du funnit det? Letar du efter
bevis för en odödlig själ?
— Låt oss antaga att jag har en själ, ropade David
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
