Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
uppnå samma världstillstånd som innan den första
droppen oskyldigt lidande utgöts i denna
bedrövliga värld. Vad tjänade då lidandets period till?
Till erfarenhet? För att kunna komma till status
quo? Och Gud, som ni tror på, vad tänkte han
på under tiden? Som inte hoppade över lidandet
i mänsklighetens historia? Dostojevski, säger ni.
Ja, jag erkänner, jag är föga originell, men han
talar i allmänhet om oskyldigt lidande. Jag frågar:
Vad ska då det skyldiga lidandet tjäna till? Jag
menar enligt teosof ernås lära om vedergällning genom
återfödelse? Låt oss återgå till kattan, som vi
pinade ihjäl! Antingen hade hon väl i en
föregående existens förbrutit sig på något sätt, men
det mindes hon inte, vi antar väl att hon inte gör
det mer än mänskan, och vad har hon då för nytta
på att bli ihjälklämd mellan ett par stenar,
långsamt? Vem fröjdas åt kattans rättvisa straff? Vi
kan tala om min kusin Bertil i stället. Han har
en puckel på ryggen i detta sitt jordiska liv, och
det är väl antagligt att han i en föregående tillvaro
slagit ryggbenet av sin mor eller gjort något annat
fuffens, men det minns han inte, han är bara ledsen
och arg över puckeln. Till vems saliggörande eller
förädling, om ni vill, bära slutligen massan av alla
jordiska varelser sina andliga och lekamliga pucklar?
Det finns dock bara en varelse som klart kan iakttaga
hur riktigt och rättvist vars och ens puckel är
placerad och glädjas däråt, och det är Gud. Men då synes
det mig som vore det fråga om Guds uppbyggelse,
inte sant ? Men jag är nu en gång så där hädisk, jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
