Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VI
Z I R I
En stund av dödstystnad följde på denna
berättelse. Fru Ziri hade böjt ned huvudet och såg nästan
medvetslös ut. Ingen sade ett ord, stämningen hade
övergått från andakt till förskräckelse. — Det är
visst mycket sent, sade hon slutligen behärskat, i det
hon reste sig.
Slumpen fogade så att David och hon fingo
sällskap genom staden. Hartman hade varit för berusad
för att ens vara artig när han sade farväl. Han
tycktes vara fullkomligt borta från denna värld. När de
kommo ut på gatan vände hon sig plötsligt till David
och frågade: — Älskar ni den där mannen?
— Älska, svarade han saktmodigt, han var ännu
ganska drucken, men rörde sig säkert, det var ett
stort och högt ord.
— Jag menar, sade hon ivrigt, att man älskar och
avskyr honom på samma gång, man vet inte vilket
man gör mest.
— Jag avskyr honom visst inte, han är den enda
människa jag har att tala med. Han sliter sönder
mig, men han bygger upp mig igen, han lyfter och
trampar ner. Men han är den ende jag har.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
