Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
— Hur länge har hesskapet vatt bekanta ? Skål på
däj, älskling!
— Hur länge — hur länge — jag har bara sett
henne en gång, och — hon — vi har träffats två
gånger — vi — det var för tre dar sen–
— Det var hastiga vändningar, men det är sån
stämning nu för tiden. Ge inte tappt du, du ska si
du ligger mena om en vecka.
I ett nu hade David alldeles glömt bort vem han
talade med, men bara för ett ögonblick. — Råd
mäj, hur jag ska göra!
— Du ska sova på saken och så ska du ta henne
så småningom — men du är en sån tokig en, hon
ska välan ha betänkningstid.
David reste sig plötsligt upp och strök med
handen över sitt hår, som var alldeles vått av svett.
Han var så drucken att han ej kunde stå riktigt.
Oroligt började han ragla av och an på golvet.
— Du har rätt — du har rätt, stammade han,
dom ska ha betänketid, det ska dom ha. Men du
kan inte tro hur jag haft det hela mitt liv, aldrig en
dags lugn, ser du — aldrig, hit och dit — en oro
som om heta järn bränt mäj i själen, och ingen som
kunnat slå kallt vatten på — på mitt huvud — tror
du på en Gud ? Hör du, tror du på en Gud ? Jag tror
på Gud, han sitter högt, högt ovanför oss alla — så
högt att rummet tar slut innan en kommer dit — men
alla människor kommer dit till sist — det tror också
Zir — det tror hon, kvinnan, och del tror jag också.
Gud, ser du Kerstin, han är inte av kött och blod utan
av luft — nej inte av luft heller — nu ska jag tänka
— hör du Kerstin, av stjärnljus är han — inte av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
