- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / III. Romaner /
236

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

236

det heller, hör noga på — han är av det som är i
stjärnljuset, det som är inuti ljuset — å så dumt jag
talar — men vet du, vet du, jag kan inte komma
ifrån — utan jag tror på syndernas förlåtelse. Och
du Kerstin, du vet väl att om någon behöver
syndernas förlåtelse, så är det vi. För däj och mäj finns
ingen annan räddning — vi gingo alla vilse på
bergen såsom får utan herde–

Han satte sig med ansiktet i händerna och grät
sakta. — Minns du den där sagan om sorgens tunga
kedja, frågade han plötsligt utan att se upp, sorgens
tunga kedja, som den lille gossen gick och drog
genom den stora skogen? Jag — läste den hemma —
om julen — det året när det var så sträng vinter
och fåglarna frös ihjäl i skogen vid Bandarberget —
du vet inte hur vackert Bandarberget är om vintern
när stjärnorna flamma över snöiga furor — där är
en grotta i berget, som man kan gå in i, och göra
eld i och ligga och värma sig medan man lyssnar på
vinden, det — var en liten gosse som gick vilse i
en stor skog. (Han talade sakta och högtidligt.
Flickan i sängen gjorde ingen rörelse.) Och när han gått
länge, länge, började han gråta, ty det var kväll och
han hittade inte hem till sin faders palats, ty han var
en liten, liten prins, ser du, och när han gått och gått
och gråtit så länge att hans lilla spetskrage var
alldeles våt, då kom det ett troll fram och sade att det
skulle visa honom vägen, om han bara ville bära hem
den här kedjan som trollet hittat i skogen. Och han
tog kedjan på axeln och gick i många år, men han
kunde inte låta bli att synda och då växte kedjan
länk för länk — den växte länk för länk — och den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/3/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free