Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
brännande ögon på någon brinnande rosenbuske i
närheten av den Outsägliges tron?
Men sedan de druckit ganska mycket vin blev
Hartman återigen glad. — Men nu, kära du, hur bråkar
du med själen nu för tiden? Har han civiliserats?
Eller är han fortfarande lika obändig? Jag tror man
håller på att bli gammal.
— Jag funderar på att bli en kristen–
— Ja ja ja, det är den gamla sjukan, clet har du
visst hållit på med lika länge som jag, men vi orkar
inte ta steget. Vi är för sjuka och bräckliga för att
tåla denna värld, nöjena ha vi sugit ut, och vart ska
vi sen ta vägen ? Ingen kärlek mer — bara passioner,
ingen tro mer, bara förakt! Det är förfärligt när
Gud talar, men när han tiger är han värre. Man
ville gå och löga sin själ nånstans, Luther var en bra
mycket dummare inrättning än skärselden. Att ge sig
till att ta bort räddningen från synden och helvetet
men sen lämna bägge kvar åt oss!
— Det är ju nästan omöjligt att leva! utbrast
David. Och Hartmans röst kom som ett eko:
— Alldeles omöjligt att leva! och så blev det så
tyst i rummet att de kunde höra sina hjärtan slå.
— Ibland tar jag det gladare, fortsatte Hartman
med skälvande röst, i det han drack ut resten av
sitt glas. Då tycker jag det enda jag behöver är en
revolver, en grammofon som spelar en slagdänga
medan jag siktar mot tinningen–vi har många
fel, vi är för fördärvade för frälsningsarmén, annars
vore vi bäst placerade där. Botgörare och lastbara
kräk — ena dagen bönhuset, andra hos — ja den
eller den frun eller horan eller — erotomaner hela
16 — Dan Andersson III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
