Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
högen, degenererade as, som sjunger botpsalmer vid
tjugo år. Strindberg var liksom signalen. Det är
märkvärdigt så västerländsk han var i alla fall, i
fråga om sin tro. Och i fråga om kvinnorna hade
han ingen förmåga att bli tränad på dem och skratta
åt dem. Han tog dem på allvar — dom skar alltid som
knivar i hans hjärtekött — och å, så han skrek! Såna
är vi. Livsviljan negera vi med prat, mystik talar vi
om med en min som om det gällde Rehnströms
akvavit — men vi orka inte ens sluta opp att röka! Såna
asketer är vi — dumheter!
Du får inte tycka illa vara att jag är talträngd, du
ska få mera vin, du ska få säja litet ibland, sedan, hör
du, men just i kväll är jag så laddad — om du bara
hör på —
Han hade piggat upp sig till den grad att han nu
stod på golvet och nästan skrattade. — Skål! Hur var
det nu jag menade — i alla fall, roliga är vi, fast vi
tar oss själva alldeles förbannat allvarligt, och det
skulle vi inte göra. Vi ha en liten tillflykt i
galghu-morn, ser du, den är liksom själva kännetecknet på
västerlänningens hjälplöshet. Få vi inte skoja bort
döden, så ligger vi nere. Tänk om jag skulle göra mig
en riskoja och leka Kiplings Purun Bhagat i
sommar! Sätta ut en skål utanför riskojan — i Haga
kunde den stå — som snälla löjtnanter och
grosshandelsdöttrar finge lägga mat i åt den stackars
Hartman som samlar visdom och blir Brahma! Ha ha, är
det inte roligt, men jag skulle inte få någon mat alls,
jag skulle svälta ihjäl, eller när jag späkt min kropp
länge skulle dom sätta mäj i cell.
— Ja, vad ska man egentligen göra med själen, ro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
