Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
man. Jag skall strax gå till Ziri, utbrast han, jag
skall, du får ursäkta mig–
— Dåre — nej, stanna, vad tänker du på! Det är
ju mitt i natten!
Men David sprang redan ut på gatan, utan att bry
sig om vännens varningar. Den kyliga luften därute
eggade honom — och dock fanns det en svag röst
inom honom som sade att han borde akta sig för
att göra en dumhet. Han beslöt att inte alls bry sig
om Ziri i kväll, han skulle gå hem och lägga sig. Det
var verkligen "mitt i natten".
När han kom upp fann han Terje ensam, sittande
i sängen och stirrande på honom som om han varit
rädd. Men han satt endast och begrundade gamla
minnen — och så var han hungrig och hade inga
pengar. David blev genast så rörd över detta
förhållande att han i sitt nuvarande tillstånd kände lust att
gråta. Hastigt plockade han upp fyra tiokronor ur
fickan och lade dem i Terjes hand. — Ät gosse,
skrek han, du får alltihop, alltihop! Och han
omfamnade den stackars hungrige målaren, klappade
honom och tröstade honom. — Ät upp för alltsammans.
Terje tog bara en av tiorna, reste sig, såg noga och
prövande på David, varpå han frågade med låg röst:
— Säj, tycker du aldrig att ditt huvud sväller och
blir så stort att det inte får plats inne i rummen ?
— Din skojare! Nej, aldrig i världen. Varför
frågar du så?
— Det gör ingenting. Men jag hade en farmor
som vart galen, och hon bar sig åt ungefär som du,
men strax innan det bröt ut tyckte hon att huvudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
