Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
blev så stort att hon måste gå ut i fria luften för att
få plats med det.
Detta meddelande mottog David med ett så
ohejdat gapskratt att Terje i största förskräckelse
skyndade ut med tian i ena handen. — Sov litet, sade han
i dörren, så kanske det går över.
ITan funderade på att lägga sig, han var ganska
säker på nu att Ziri inte menat riktigt allvar. Och
medan han rumlade omkring i rummet kom han
att titta på bordet. Där låg ett brev, het om
kinderna röck han det till sig och bröt det och
läste:
Älskade!
Jag ljög, men det var mot min vilja, jag har inte
någon ro förrän jag får säga detta. Hela världen
synes mig förtvivlad, jag vet ingen utväg och ur
detta anar jag en förestående olycka. Du får inte
resa från staden utan att ha träffat mig, jag är så
olycklig och jag har gråtit hela natten. Men du är så
ung och så sann. Du får aldrig besöka mig i mitt
hem, jag vill träffa dig där du bor. Möt mig på
gatan nedanför trapporna i morgon klockan två, jag
sitter i bilen tills du kommer, när jag får se dig gör
jag tecken och du går före och jag följer efter på
avstånd. Svik mig inte! Din na
Ziri.
Sakta lade han brevet på bordet och satte sig stilla
på en stol. En hemlig fruktan blandades med
våldsam glädje. —* Du älskar mig — du älskar —-
viskade han med tårar i ögonen — och det —- det börjar
nu. Är det inte härligt? Men det börjar således
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
