- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / III. Romaner /
261

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

261

ting — fast jag ej ens har en fast anställning? frågar
han. Och hon försäkrar att hon aldrig, aldrig älskat
någon som han. Och de sitta och viska till varandra
som om detta vore den allra första vaknande
kärleken som en vårdag tänt eld i dem. Och dock, tänker
han, har hon i fem år varit hos en annan man, och
han, han har varit hos Crispi. Livet är så underligt,
det kastar oss hit och dit, man skall bara vara ett
spån som följer med strömmen. All hans gamla
melankoli griper honom, han känner sig bitter och
olycklig utan att veta varför. Men han tiger och bara
smeker henne, ömt, varligt, passionen är borta, han blir
nästan tankspridd.

Ziri, hon vet ej heller hur allt detta skall sluta,
hennes unga älskare ser ju på henne som om han
tyst sörjde en död. Hon sitter och grubblar över detta,
och plötsligt trycker hon sig intill honom — Jag är
så ensam — allt är så förskräckligt, rädda mig —
älskade! Hon ryser när hon säger detta. Hennes
mörka hår vilar mot hans kind, hennes ena fot och vrist
är blottad, hon lutar sig starkt mot honom, och han
känner hennes mjuka bröst. Han flammar till, tar
henne i famn och kysser henne. Men med ett
förskräckt utrop sliter hon sig lös, hon står darrande
på golvet med nedslagna ögon. — Jag måste gå, jag
har redan varit för länge, flämtar hon, och han stiger
upp, ännu med rött, men behärskat ansikte, och
hjälper henne med kappan. Han vill säga något, men
rösten bara famlar, han omfamnar henne; på ett så
tydligt sätt att hon bannar honom. Och han hinner knappt
fråga: När? och få till svar: I morgon, samma tid,
förrän hon är utom dörren. Han står stilla och hör

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/3/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free