Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
— och dom sväller opp av det — och det är då dorn
gråter och han. sitter och vaktar dorn — han är visst
vansinnig — men ingen kan göra nånting, för i
främmandes närvaro är han så öm så mot dom. Är
det säkert att det heter tortyr ?
— Men värdinnan då, som sett det ?
— Ja, jag vet inte, han betalar hyran i förskott
och lär vara så bra på alla vis — och hon säjer att
det inte angår henne —
— Men hon kan stämmas som vittne?
— Det vet jag inte — hör du — hör du — nu
igen!
Och den snälla lilla Lisa började snyfta. — Jag
tycker så synd om barnen, sade hon. Kan du inte
ljälpa mig–-
Han stirrade på henne utan att kunna svara. —
Säga till honom, mumlade han, men vad skulle det
tjäna till? Varför kom jag egentligen hit? För
barnens skull! Det uppskakande i historien hade alldeles
kastat honom ur det lystna erotiska tillstånd i vilket
han kommit hit. Gråt inte mer, sade han, dorn har
visst tystnat däruppe nu. Nu skall jag gå — du ser ju
att jag håller ord, jag lovade vara ordentlig.
— Du får inte–du behöver inte gå, jag kan koka
te åt oss, jag har ett spritkök, sade hon ivrigt. Hennes
ansikte blossade av iver och blyghet. Hon kastade sig
plötsligt om hans hals och såg honom in i ögonen.
Du är så hederlig, så ärlig, du springer inte efter alla
slags flickor som de andra göra. Säj, viskade hon i
hans öra, tycker du om lilla Lisa?
— Man är inte alltid så säker på sina känslor, sva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
