Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
han nära på ödmjukt, med ett steg åt sidan som om
han varit rädd.
— Alla era grannar säger så. Vad är ni för en?
Ni måste betänka att ni är sjuk, pervers, och ni har
ingen rättighet att ha era barn hos er. Begriper ni
inte så pass?
— Det är lögn, det är inte sanning, stammade
mannen, jag slår dem, jag erkänner att jag slår dem,
men det andra är bara lögn, bara förtal, hör ni.
— V ad för något "det andra" ? frågade David
hårt, jag har inte sagt något om sättet. Men nu
förstår jag att även "det andra" är sant. Ni skall gå till
en nervläkare och bekänna alltsammans, hör ni, så
blir ni räddad från vansinnet, och lova mig att inte
göra så där mer!
Mannen vände bort ansiktet, darrande av blygsel,
under det David gick nedför trappan. Men plötsligt
tänkte han: denne stackare är så feg att han kanske
kan skrämmas att upphöra med det där. Och han
återvände till mannen, som just nu stod i dörren,
satte sitt ansikte nära in på hans och sade:
— Om ni gör det en enda gång mer, så mördar
jag er! Med kniv, hör ni, med kniv!
Mannen sprang in, slog dörren i lås och David
hörde ett hånskratt där innanför. Jag är en idiot,
tänkte han. Nu gör han det bara mera i hemlighet
än förr. Varför skall jag också lägga mig i det som
inte angår mig?
Den omänskliga gråten från de små barnen ljöd
ännu i hans öron när han sakta gick uppför de fyra
trapporna till Terjes vindsrum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
