Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XII
I I O S F A R O C Ii M O R
D et liar gått några månader, julen liar varit här
med sitt tjocka mörker och sina vita ljus. Då har
David Ramm suttit och hört sin gamle far läsa
evangeliet inne i verkstaden, han har sett denne Guds slav
för en gång räta sin rygg och känna sig fri från
arbetet, hört hans sträva stämma stamma fram ord om
det som skall borttaga synd, det som skall vara till
tröst och befrielse från döden i denna värld. Men han
tyckte inte att gubben såg värst glad ut själv när han
läste det. Han undrade om den gamle då mer än
annars kände den tunga sorgen av att hans ende levande
son inte kunde tro och känna frid. Men han sade
ingenting, och när han läst slut och bedit högt gick han
bort och lade sig på sängen med händerna knäppta
över bröstet och ögonlocken slutna, mager, med
ur-ätet ansikte, stilla och vit som ett lik, medan
juldagen kom svartgrå över barvinterbackarna och
skogen. Mor gick och stökade eller också satt hon stilla
på en låg pall, insvept i en grov yllekofta och med
det ännu mörka släta håret liggande som en tunn
mössa över hjässan. När David satt och såg på
henne, utan att ha ett enda ord att säga, kände han hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
