Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
han älskade sin mor, men den känslan gjorde honom
allt stummare. Han tyckte att hon, som hon nu satt.
liknade en tavla av Pablo Picasso som han sett i
Wien. Armod hette den, och hemligheten med den
tavlan var att den icke sade något om svält, trasor
eller sjukdom, att gestalten icke var bruten, att
ansiktet var jämförelsevis ungt, men ändå varenda tråd
i tröjan, varje drag, varje färgklick var en sång om
armodet. Det var icke en andlig fattigdom, det
valbara fattigdom, det var icke lekamlig nöd, men
nöden ensam och stor.
Och när han suttit och stirrat på dessa två med
hjärtat överfullt av medlidande och kärlek, men utan
att kunna få fram ett ord, gick han upp på sitt
vindsrum, satt framför kaminen och stirrade in genom
luckan på de små surrande lågorna som dansade i
alveden. Han kunde sitta så i timtal utan att förmå
röra sig, och när han slutligen gick upp och satte sig
i bädden ryste han åt sin egen ensamhet. Där nere
hörde han hur far och mor låste om sig och gingo
till vila. Här uppe satt han, övergiven av hela
världen, och stirrade på lampan, på de få böckerna i
hyllan, på det smutsiga golvet och på sin egen
spegelbild i fönstret.
Så sitter David kväll efter kväll, ibland ligger han
på rvgg i sängen och läser om vart annat bibeln, Mark
Twain, Dickens och Mäster Eckhart. Hans nervositet
och inre uppror känner ibland knappt några gränser.
Han har pluggat franska så mycket att han kan läsa
Rahelais, och denne har verkat som morfin en vecka,
men så är även den fröjden slut. Han har hittat "Une
Vie" av Maupassant, han har läst "Horla" utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
