- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / III. Romaner /
314

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

314

som stirrade så plågsamt mot honom, odågans ögon
och slappa, sorgsna drag! Nu bad far därinne, Herre
Kristus, fräls mitt barn, sade han nog. Ja, den som
kunde tro, ändå, och inte bara vara mörkrädd! Kunde
det tänkas att den där i spegeln var mörkrädd? Å nej,
han fruktade snart ingenting. Du inbillar dig bara att
du är rädd! Han bet ihop tänderna och såg prövande
på sin egen bild. Du har sett döden många, många
gånger, mumlade han, och svälten och vansinnet, till
och med djävulen — det är inte passande för dig att
vara rädd som ett fruntimmer!

Han satte ifrån sig lampan och tog igen plats på
stolen. Jag skall befalla mig själv att vara en man,
tänkte han. Från och med nu skall det vara slut på allt
känslopjunk. Nilenius är borta, jag är fri nu. Jag skall
skriva min bok färdig och få den tryckt, ifall den nu
kan tryckas.

Jag skall resa mig upp ur all denna bråte och hårdna
till! Ja, jag känner på mig att jag skridit mot en punkt
av hårdhet — jag är hård nu, jag skall bli som järn,
som järn skall jag bli! Å, du lilla snälla vansinne, du
lurar nog på mig, du vill ha mig till en sån där som
min farfar — en Alexander som sitter och hamrar
vägkantens stenar med slägga. Du liv, du vill, du öde,
du har satt dig för att krossa mig — men jag är av
bättre virke, du vill ha mig i stil med släkten — det
är släktens vanvett som lurar mig — men jag är av
stark, från och med nu — han lade högtidligt handen
på sitt eget bröst och knep ihop munnen — från och
med nu är jag kvitt — allt — det — gamla! Han
sprang upp, nästan vild av glädje över att känna sin
vilja så stark. — Mästaren av Nazaret sade bara: jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/3/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free