Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
327
det kan jag inte. Inte till den där Guden som förlåter
synder, men jag tror på en annan, en som Hartman
mötte på Jakobsgatan, och nu är frågan den: förlåter
även han synder? Men det är ännu värre, jag kan
inte alltid ens tro på Hartmans gud, och för resten
saknar han personlig karaktär, han är filosofens gud,
men ingen fader att stödja sig till. Rent ut sagt: det
är min faders gud jag vill göra upp med. Och han
finns nog inte, eller vad tror du? När jag alltså
varken kan tro eller ge upp att tro, varken kan vara utan
Ziri eller syndernas förlåtelse, vad återstår, när jag
inte heller kan begå självmord? Men om jag trodde
att döden vore döden, och att intet vore där bakom,
att allt vore slut därmed, då dödade jag mina
föräldrar och mig själv och Ziri. Men jag gör det inte för
jag fruktar att det rymmes någonting bortom detta
jordiska vara. För mig kan detta jordiska således få
bara ett namn: lidande, och det där bortom: helvetet.
Och detta är således vad som återstår mig ifall jag
ej kan få syndernas förlåtelse. Och nu skall jag strax
hålla ett litet tal om detta.
Om helvetet.
Jag ser på dig att du tycker jag är vidskeplig, men
det är inte så farligt. Min enda stora vidskepelse är
att jag absolut antager en individens fortvaro efter
döden, emedan jag känner på mig att clet är så.
Filosofiskt har kanske detta antagande inget värde, men
jag är ingen filosof, utan bara en syndare. Låt mig
alltså ha den vidskepelsen att jag tror att själen
överlever denna min jordiska kropp! Nu frågar jag: får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
