Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVI
SPÖKGUDEN
Med örat har jag hört Dig, men nu har mitt
öga sett Dig.
Job
H an förvånades över sitt eget lugn, men det föll
honom ej in att detta lugn kunde vara en
sjuklig-trötthet som stegrats till ett slags själslig stillhet. Hans
inre liknade nu en massa, ännu strax före
sjudnin-gen, utan en märkbar rörelse ens på ytan. Nyfiket
började han betrakta hammaren, under det han lät
dörren stå öppen så att vårsolen föll in som om det
tömdes hela ämbar med ljus över det svarta golvet.
Detta var således Nilenius’ sista hälsning till David,
här höll han i händerna arvet från fäderna! Han strök
sakta med fingrarna över den krossade, taggiga
kanten av själva slaget på hammaren. Man kunde sätta
ett nvtt skaft på den, tänkte han, så kunde den
användas igen. Sakta knackade han den mot
spiselkan-ten och lyssnade, men då blev han plötsligt rädd,
ställde undan hammaren i ett hörn och satte sig vid
skrivbordet, där han mekaniskt, med nästan en
sömngån-gares rörelser letade rätt på papper. Bläcket hade tor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
