Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
väl sitta uppe tills jag får skjuta spjället, sade hon,
när hon sett om Ann-Mari och försökt ge henne litet
kylslagen mjölk. — Så snäll hon är då, fast hon är
sjuk, sade far stilla. Jag går väl och skickar bud i
morgon då. Om fem minuter sov han, men mor låg
vaken och tänkte och tänkte. Det skulle allt vara hårt
om man miste Ann-Mari, det kunde hon inte tänka
sig hur det skulle uthärdas ens. Men nu kom ju
doktorn. Fast gud vet om en doktor alltid kan se
vad det är för fel så att han kan ge rätt medicin.
Det hade hänt ibland att sjuka fått fel medicin, men
det nekade läkarna för, sedan. Och en gån g hade den
här doktorn besökt en som hade lunginflammation
men inte brytt sig om att undersöka honom, utan
bara sagt att det var influensa, och sedan hade den
gossen dött. Det var så olika med allting här i
världen.
På morgonen, när far gått sin väg, eldade hon
ännu en brasa därinne och värmde lakan och
sängkläder, sopade, dammtorkade, vädrade och bäddade
i den stora divanen så vackert hon kunde. Hon bar in
några blomkrukor från köket och ställde dem på
bordet, och ventilen hade hon öppen hela förmiddagen.
När klockan var bortåt elva kom far hem och de
buro ut den heta lilla Ann-Mari, som andades kort
och hade yrselögon, och lade henne mellan de
bländ-vita lakanen i den sköna, mjuka divanen. Fast hon
var så sjuk och fast alla hennes späda leder värkte,
hade hon en känsla av en slags salighet. Det var så
grant och så blommigt härinne, och så varmt som nu
hade hon aldrig tyckt det vara. Hon hade säkert
förkylt sig förut när hon stått ensam härinne mitt i all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
