Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
härligheten och beundrat den stora spegeln. Tänk
om mor vetat så länge hon var härinne då! Tänk om
det varit så varmt härinne då som nu. Nu var ju
alldeles hett — men mor ville inte öppna dörren fast
Ann-Mari bad. — Lilla barn, du har feber, därför
tycker du det är så varmt, sade hon.
Och Ann-Mari låg och flämtade och såg på hur
mor torkade och putsade härinne, allting skulle vara
så rent. Och vad själva bädden var noga bäddad och
vad grant solen lyste från fönstret och vad lakanen
voro snövita och vad örngottets spetsar voro fina
och dyrbara.
Så fint hade Ann-Mari aldrig legat förr.
Fadern kom in. — Ja, nu är väl här ganska i
ordning, sade han.
— Ja vars, nu tycker jag vi kan. ta emot honom.
Han blir väl inte inne så värst länge heller.
När doktorn kom låg hon där med glödande
kinder som en blodröd vallmo mitt i sänglinnenas snö.
De hade satt på henne ett vitt, rent linne, med
hålsöm och spetsar kring halsen. Det var så fint och hon
var så vacker, om hon ej varit så sjuk. Doktorn såg
sig med välbehag och beundran omkring, han såg
särskilt på den öppna ventilen och han nickade.
Rummets luft var så lagom torr, så lätt och varm och
allting så rent. Ännu en gång såg han sig om och
nickade innan han satte sig vid bordet och skrev
receptet. Sedan klappade han Ann-Mari på kinden och
sade åt henne att skynda sig bli frisk, och Ann-Mari
var så röd förut så att det syntes inte om hon
rodnade.
Sedan doktorn farit sin väg hjälptes far och mor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
