- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / IV. Posthuma noveller /
47

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

47

började för över ett år seclan. Du vet att jag
plötsligt genom en släktings död fick min ekonomi
ordnad. Jag blev en rik man. Detta var först en stor
glädje för mig, men blev sedan till en större
förskräckelse än jag förut någonsin erfarit. Någonting
brast i mig just då. Denna bristning hade kanske
intet sammanhang med budskapet om mina
förmögenhetsvillkor. Jag skall försöka att berätta för dig hur
allt detta gått till, så att du icke må tro att den
plötsliga rikedomen förfäat mig. Den gav mig endast
tillfälle att fullfölja mina avsikter för en tid.

Du vet att jag bokstavligen släpat fram hela mitt
liv. Förföljd av en nedärvd nervositet, ångestjagad
och darrande inför det som andra skrattat bort, fylld
av fasa över mig själv, har jag lidit mycket. Ofta
brukade jag skämtsamt säga till dig att jag
avundades dessa trygga och välmående materialistiska
borgare, präster, handelsmän och ingenjörer deras
järnnerver och deras lugna sömn. Jag tyckte att det
skulle vara en vila att vara som de. Omedvetet
började jag efter en natt av förfärliga kval suggerera
mig själv till ett lugn, som jag åstundade. Människan
kan allt hon vill, och för mig lyckades det att
momentant, men så småningom under allt längre tider,
inbilla mig själv att jag hade blivit en mycket
harmonisk människa. Du var den ende av alla mina
vänner som, när de iakttogo mitt förändrade sätt, ej
gratulerade mig till förändringen.

Käre vän — det som jag nu vill berätta, började
på en bjudning hos doktor Clemenson, du minns,
du var också med, jag kan ej riktigt minnas när det
var, jag är förvirrad just nu. Men säkert minns du

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/4/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free