Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
— Jaså — jaha–det var ju snällt av dej — vill
du ha teet mycket starkt ?
— Var är Märta? frågade han i stället för att
svara.
— Hon sover väl — klockan är ju över tio, vet jag.
— Det var — bra. Din mor påstod att du inte var
där fredag — jag tyckte att du–
— Men Herman då! Vad går det åt dej ? Du ser
ju ut som du tänkte svimma på fläcken! Men när
hon sade detta blev hon själv blek. Mannen reste
sig långsamt, tog sin tekopp och satte sig i en stol
i ett hörn, där skuggorna till en del skyddade hans
ansikte från att avläsas.
— Varför sade din mor detta. . .
— Då ljög hon — jag menar hon
missuppfattade ... Så flammade hon till. — Du är svartsjuk!
ropade hon plötsligt hårt. Du spionerar, du ringer
till min mor bara för att utröna–
Hon tvärtystnade, ty hon insåg att hon sagt en
dumhet, fältet var nästan förlorat, hon hade slungat
ut ordet svartsjuka innan hon hade anledning, och
detta kom henne att rodna häftigt. Han såg noga
på henne. Ett egendomligt lugn intog honom. Han
visste ej ens efteråt varifrån det kom, om det var
av ruset eller om det kom från någon av de
hemliga gömmor i vår själ till vilka varken rus eller
hämndlystnad kan tränga, utan som i vissa
sällsynta ögonblick, även då vi äro berusade, utstrålar
ett särskilt ljus och tillviskar oss en hemlig vishet,
om vi bara icke ledas av hat, utan så gott vi första
söka lotsa oss rätt genom clen farliga bränningen.
Men han mindes att han ett ögonblick stirrat på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
