Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
porträttet av sin mor, som hängde på den motsatta
väggen. Den beslöjade takkronan brann endast med
en liten låga och höljde den kära bildens drag i en
magisk halvbelysning, varur han tyckte sig se henne
le hoppfullt mot honom.
Och det var måhända kanske ett litet grand av
hans mors själ, som kom honom att helt lugnt, utan
den minsta retliga betoning av orden, upprepa det
han hört genom tamburdörren.
Han trodde att hon skulle vara ståndaktig, men
när han såg henne plötsligt sjunka ihop och stöna,
intalade han sig att hon icke var så skuldmedveten
som han trott. Han tog hennes hand och sade lågt:
— Elsa, jag förlåter allting, jag vill ingenting veta,
jag är övertygad om att du, om också du varit på
väg, ännu inte begått någon handling som jag icke
kan fördraga. Gråt icke, icke mer! Jag vet ej varför
jag kan handla så, men jag kan.
— Om du visste — om du bara visste! snyftade
hon.
— Jag vet. Det var så att du misstänkte mig, jag
försummade dig, du kände dig ensam, du behövde
sympati. Om du verkligen älskar honom, då må vi
skiljas i lugn, men om du kan avsluta saken, så är
allt väl.
Förvirrad, slagen och krossad likt en varelse som
reser sig ur spillrorna av en tågsammanstötning och
ännu ej vet om livet är i behåll, reste hon sig upp och
slog armarna om hans hals. — Du har räddat mig —
du har räddat mig! viskade hon.
En stund senare, då de sutto i rökrummet helt
nära varandra, ännu en smula medtagna av skak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
