Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
en ålderdom utan bräcklighet. Stolta och trygga buro
de knotiga stammarna upp sina tak av böljande löv
och mellan dem flöt ljuset ner i halvmättade dagrar
som från målade fönster i en katedral. Färgernas
spel förrådde ingen oro, fredligare och fastare i
varje övergång smögo de sig ned i ett dunkel av
daggskimrande men stilla prakt bland de
sammetslena gräsen.
Men det besynnerligaste med denna tavla var att
man tyckte sig kunna se långt in mellan träden.
Pelargångarna av grovbarkiga stammar sträckte sig
långt, långt, och därborta anade man en äng, ty ett
alldeles nytt ljus lågade i matta färgböljor där
bakom, liksom aningen om salighet på andra sidan
fredens land. Men även i detta fjärran dunkelt vita
kunde man se in om man bara betraktade tavlan
länge nog, ja det var som om där längst borta funnes
ett särskilt slags dagsljus, strålande ut från någon
plats alldeles utom solens välden.
Medan han sålunda stod fördjupad i betraktandet
av tavlan märkte han icke att det började skymma
i ateljén, och att han så småningom stod inhöljd i
mörker. Han såg ännu ljuset mellan stammarna och
sade halvhögt för sig själv att det skulle vara ljuvt
att få stiga in i denna skog en gång. Han märkte
att han var så trött att han höll på att sjunka ihop,
och han satte sig i en tältstol framför staffliet utan
att kunna upphöra att betrakta sitt verk. Hans
oroliga fantasi började arbeta och han nästan
ångrade att han ej satt in en mänsklig gestalt mellan
träden. Och i nästa ögonblick fångades hans öga av
någonting besynnerligt som han ej kunde förklara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
