Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
Tavlan var så stor att den fyllde nästan hela
ateljéns gavelvägg, som på detta sätt förvandlats till
en förtrollad skog, där allting liksom sov men talade
och log och sjöng glädjens sånger under sömnen.
Och nu såg han en mörk punkt som skymde bort
ljusängen bakom skogen, och han ville resa sig för
att se efter vad det var, då han upptäckte att punkten
rörde sig, kom närmare och ökade i storlek. Till sist
kunde han urskilja gestalten av en man som kom
gående sakta fram genom skogen, något böjd och
bärande en spade på axeln. Konstnären kände sig
icke rädd, han tyckte i stället att det var mycket
naturligt att mannen skulle gå där, men att han bar
en spade kunde han ej begripa. Var det en
skattsökare ?
Nu kom han alldeles fram i förgrunden, stannade
och stod vilande mot spaden och såg sig om som om
han letat efter en lämplig plats att börja gräva. Och
plötsligt talade han för sig själv, men utan att vända
sina ögon mot målaren i tältstolen:
. — Ja, här någonstädes bör han väl få stanna.
Han har ju velat det så. Han har tömt ut sig själv
under åratal av möda och tolkat sin heta och
ångest-fulla själ. Han kunde ej annat och han gjorde rätt
och var sann mot sig själv. Men nu har han visst
kommit till slutet: han orkar inte mer måla sin egen
själs stormar, han vill inte ha kvalen till läromästare,
han vill måla sig lycklig. Han vill måla åt prinsen
nu och få berömmelse och sluta sitt fattiga liv, så
det är väl alldeles riktigt att han får stanna här.
— Nej, nej, ropade målaren häftigt och flämtande,
jag vill inte alls stanna här! Och med dessa ord reste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
