Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
han var en klen talare och tänkte mycket dunkelt —
så stördes han av det alltför infernaliska larmet, och
han kunde resa sig och stryka hakskägget och fnysa
och säga ssschhh! Är det ugglor i mossen, är det
ugglor i mossen! Och bakom pojkhopen ljöd
härm-ningen som ett hånande eko: ugglor i mossen,
ugglor i mossen, ugglor i mossen! Till sist gav han upp
försöket att få ett förnuftigt svar. Vi behöver luft,
luft, luft, sade han. Ingenting var så bra som luft,
frisk, skön, härlig luft. Luften verkade på en
människa som Guds ord. Ut i solen — ni ska hoppa och
sträcka på er och dra in fulla lungorna med luft —
och vara hurtiga pojkar — hurtiga pojkar. Se så —
ett — tu — ett — tu–-
Och som en orkan for skaran i väg ut genom
dörren, där de minsta och enfaldigaste fingo "tjuvnyp"
i ryggen och blevo knuffade åt sidan. Men
kyrkoherde Storbärg tog sig en promenad åt ett annat håll,
en frisk angenäm promenad, varunder han ofta
sträckte på sig, drog in väldiga luftmassor i lungorna
och slängde huvudet hit och dit i livsglädje.
Tio minuter därefter var han på nytt i elden. Han
hostade och talade om Luther och Gustaf Vasa och
Gustaf Adolf. Friska män — alla pojkar borde bli lik
dem, alla hurtiga, raska pojkar i stad och på land, i
skogarna och vid bruken. Och komma ihåg att de
voro svenskar.
Längst borta vid väggen satt den rödögde. Han
hade lånat sig en kniv och en anilinpenna och höll
på att så gott hans kunskaper och färdigheter
sträckte sig avslöja det som för honom var kvinnokroppens
enda gåta. Det blev klumpigt och det var inte gott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
