Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att se vad det var, men meningen var god. Och så var
det inte fritt utan det var svenskt också; fast det
visste han inte.
VI
De första veckornas läsning var ändad och den
näst sista färden från kyrkbyn förestod. Man var i
början av maj med täta snöglopp över spirande gräs
och hårdnade vägar. På dagarna sken solen nästan
sommarhet mellan snöskurarna, som stundom
förvandlades till kallt regn. Den gamla jorden höll på
att vakna och det var oro ibland blomstrens och
gräsens rötter i den magra myllan.
Torsten gick hela ditvägen ensam, han hade tagit
för vana att gå utan sällskap en dag tidigare än
de andra. På hemvägen måste han ju hålla dem
sällskap och det räckte till. På något underligt sätt
hade han blivit hela lagets fiende, det var väl det att
han tagit en eller annan i försvar mot de små
barbarerna, vilkas livskraft växt fortare än förståndet.
Detta hade ändat med att han blivit kullslagen och
sparkad något litet. Efteråt hade pojkarna blivit
rädda för honom, men nu undvek han dem. Han
hade hela tiden laddats upp med ett ännu behärskat
raseri, och fast han skällts ut för sina usla kläder och
sin vassa näsa och för de stora stövlarna hade han
låtit udda vara jämt. Plan trodde sig inte om att reda
sig mot så många, knappt ens mot två, och han hade
fem fiender på hemvägen och sex vid bruket. Om han
gick till stationen på kvällarna kunde det hända att
han blev stenad i ryggen: det troddes att han förrått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
