Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
o förskräckt på honom för att vrida slagvapnet ur hans
händer, de kunde aldrig föreställa sig att han skulle
slå till, ändå. Men han slog vilt och besinningslöst,
rakt i huvudet. Och långe Mats stöp som ett ruttet
träd med ansiktet mot bron, och Klas sprang, och
med honom de övriga. Då vek sig humöret på
Torsten, han gick fram och föll på knä bredvid Mats,
vände på den långa, tunga kroppen, lyssnade efter
hjärtats slag och började torka blodet ur ansiktet.
Han väntade sig minst att få ett kok stryk nu, men
Mats reste sig sakta upp, sneglade mot prostgården
och sade:
— Att du kunde vara så helvetes dum här mitt
för fönsterna på prästgården! Bara nu ingen sitt
oss! Och så tog han helt enkelt och stödde sig på
Torstens arm under det de gingo ifatt de övriga. De
blevo de bästa vänner.
Men Klas hade några egna funderingar för sig,
en gammal hämnd att utföra, och egendomligt nog
såg det ut att han en bit längre fram på vägen sökte
gräl med Torsten, Mats ingrep och avstyrde. En
halvmil tycktes det råda den största sämja, då
plötsligt Klas sprang på sin gamle fiende, Mats. Torsten
stod och såg på, han väntade att få se den lille
orosstiftaren slungad långt bort, men ögonblicket därpå
hörde han en liten dov smäll och så sjönk Mats ihop
som en trasa och blev liggande mitt i diket med
ansiktet nedåt. Då greps den lilla truppen av både
skräck och raseri–nu var det väl ändå för mycket.
Och Klas avlägsnade sig springande, rädd även han,
just som den bedövade vaknade, ruskade på sig och
kravlade sig upp. — Han har en blypiska! sade han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
