Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
laget, ty Olsson hade aldrig mer cigarrlådan på
disken,
Han tyckte emellertid att han vuxit av allt detta,
han hade lärt känna en del av livet, av den stora
världen. Han hade fått reda på en hel del och fått
skarpare ögon och öron, skogsbarnets enfald hade
fått ge vika för vakenhet och misstänksamhet. För
första gången hade han smakat brännvin som Lasse
medfört i en fick flaska. Han hade lärt sig begripa
varför inte brukspojkarna språkade så mycket om
flickor som bybarnen i Södersjö: för brukspojkarna
och flickorna var allt detta ingen hemlighet mer,
det var alltsammans passerat, undersökt, prövat, och
ehuru ännu åtrått, icke mer ämne för samma slags
diskussion. Och han kände sig på efterkälken, det
måste ligga någon sanning i när brukspojkarna
kallade honom bonde. Han var ju en bonde i
jämförelse med dem.
Det började på Prästgårdsbron. Klas hade en lång
stund gått bakefter Torsten och kastat små stenar
och träbitar i ryggen på denne. Detta var kanhända
ett obetydligt skämt, men för Torsten kom det
plötsligt som signalen till ett utbrott. Han stannade och
vände sig om, vit i ansiktet. Framför honom hade
han Finnmarkarna, Södersjöpojkarna och
Bastnäs-pojkarna. Det var nog en femton stycken. Han visste
att han rönt smälek från nästan en och var av dem
på något sätt. Nu var stunden kommen. Han kände
raseriets styrka, och under det pojkhopen fnittrade
och begabbade och inte riktigt begrep gick han
hastigt bort och bröt loss en ribba ur broräcket, och så
gick han löst på dem. Klas och långe Mats gingo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
