Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
på landsvägen — ölet — cigarrerna — och nu
tycktes de här bägge vara hans enda vänner. De hade
upptäckt att det var kaxigt att ha någon att
beskydda. Men det kunde inte nekas att de här bägge
besatt ett visst mod, ändå.
De drogo sig för att gå upp till den till trängsel
fyllda banan på en gång. Det stod skaror av folk
runt ikring i snåren och det skulle vara för jäkligt
om någon pappa eller mamma eller äldre bror kom
och sade någonting. Men de hade en annan
anledning också. De förde Torsten till en undangömd
plats i skogen bakom banan och där visslade Lasse
tre korta signaler i fingrarna. Om en stund kom en
sjutton års yngling fram och hälsade glåmigt. Han
var drucken, men spelade tydligen fullare än han
var, ty han talade ovanligt redigt för att gå så
osäkert. Han hade en literbutelj i fickan och en stor
törnros i översta knapphålet till den svarta
cheviot-kavajen. Ansiktet var finnigt och rött och
fullmåne-format och ögonen vita, talgiga och dunkla. Han
drog upp litern och bjöd kring den.
— Ta er var sin riktig — dä kallt på kvälln!
Det var Torsten som tog först. Hans hand
darrade en smula, han tänkte bara på att om han inte
tordes ta så lång dram som de andra nog skulle göra,
så skrattade de. Han satte därför buteljen till
munnen och höll den så länge där att ynglingarna
omkring honom fnissade, och när han eldröd i ansiktet
langade den vidare kände han det som om en skopa
eldmörja runnit ned genom hans hals, men han
avhöll sig från att grina.
— Dä va en lång djävul du tog, sade Lasse, spot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
