Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
tade snabbt och konstförfaret ut snuset och vände
buteljbottnen upp mot den dunkla skyn. Han ville
inte vara sämre än Torsten. Fidell satte sig på en
sten och drack i två omgångar, han hade rätt till
hälften i litern, för han hade knyckt morsans
han-delsbopengar och skramlat till den.
Det vinglade i hjärnan på Torsten och
hand-bakarna kändes först duvna och strax därpå heta.
Dragspelsskrålet från dansbanan böljade hit ut i
skogen i långa, jämrande rytmer och stampet
däruppifrån ekade. Laget söp en omgång till och
Torsten ville inte vara sämre än de andra: han drack
idiotiskt och besinningslöst, ty nu gällde det bara en
sak, att bli full. Man var inte man förr — det där
med flickorna fick komma så småningom, men att
få höra kamraterna om en vecka säga så här: — Då
på annandan, Torsten, då va du allt säker i blodet!
Det var själva inseglet på hela den stora
omvandlingen från pojke till man.
Han kände sig så småningom matt och yr och
satte sig ned i det fuktiga gräset. Det var som om
han inte riktigt kunde göra klart för sig vad han nu
skulle ta sig till. Himmelen och den unga tallskogen
förekommo honom så rörliga och så främmande.
Kamraterna skrattade och stojade och ville bjuda
honom dricka mer, men han bara bölade och skakade
på huvudet. De skrattade och ruskade honom, men
hans huvud var så underligt. Ett ögonblick blev han
rädd, fruktansvärt rädd att han skulle dö, men en
dov instinkt sade honom att hålla sig tyst.
— Gå ni till banan, mumlade han, och sedan föll
han ihop. Han låg som en trasa med huvudet mot en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
