Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
lyckligare där med tanken på att de nu försonade sig
inför både människor och Gud.
— Kanske. Kanske. Du har kanske inte så orätt.
Jag sade farväl och gav mig i väg — men riktigt
nöjd var jag ej med det råd jag fått.
Den påföljande natten blev en vaknatt. Aldrig har
min bädd förefallit mig så odrägligt het, aldrig
har jag känt mig så absolut ensam och utan vänners
bistånd. Jag ville icke sända den gamle mannen till
häktet. Hans rannsakning och dom till straffarbete
på livstid föreföll mig som grotesk
teaterföreställning. Men jag vacklade. Ibland föreföll det mig som
om jag med blicken velat genomtränga mörkret,
taken och stjärnvalven för att se efter om det fanns
någon däruppe, och hurudan min han gjorde mot
mig. Men detta ensamt stora och hemlighetsfulla
mäktiga, denne egendomlige gud utan egenskaper och
bestämmelser som jag anade — det som Rishierna
kalla Detta — tog ingen befattning med min och
modermördarens lilla dilemma. Himlen och helvetet
voro för mig tomma, ingen svarade därifrån på våra
tysta rop. Allting teg lika djupt som den stilla, st
järn-sållade natten.
Gång på gång kom jag åter till mitt problem just
nu. I morgon skulle han vara här, klen, hostande och
darrande. Vad var det nu han ville veta? Han ville
veta om han skulle bekänna för länsmannen innan
han kunde mottaga sakramentet — ä, detta enfaldiga
sakrament, denna matta symbol av en symbol, som
för den gamle var livets bröd och vin! Hur hade jag
så länge kunnat vara präst ? Jag var dock en tänkande
varelse. Jag tyckte att jag gott kunde stanna och pre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
