Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN MÄNNISKA
En man, som trodde sig spetälsk fast han inte var
det, stod halvt vansinnig på en krog och stirrade på
billigt guld och spräckt, nedrökt gips och dammiga
palmer, färdig att kräkas åt den ensamhet han sökt
där, men han sparkade ej kull borden och vrålade ej
heller utan steg upp, gick ut och for till ödemarken,
där han vadade genom djup snö och gjorde upp elcl
under en gran vid en underbar sjö mellan underbara
berg, där han lekt som barn. Och molnen delade sig
mot morgonen och stjärnorna hälsade ned till den
ensammes eld, som sprakade i stormen. Då fylldes
han av frid och knäppte sina händer, och stormen tog
all hans oro och orenhet och bar dem högt under
stjärnorna rakt fram till Guds tron, i vars glans allt detta
förvandlades till ljus. Och fri från ångest steg han
upp och var lycklig, och när han var på väg bort
tackade han Gud för hans stora skogar och frusna kärr,
där smärtan bars bort av vinden och den orene blev
ren. Sannerligen, sade han, i min faders hus äro
många boningar! Och han såg med kärlek hur solen
gick upp. Hur skall jag kunna tacka dig, Herre?
sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
