Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
man visste att skaffa sig husrum, han. Och ett litet
barn som satt vid landsvägen sade till sin lekkamrat,
när sömmerskan gick förbi, att det där var hon som
försörjde spelmannen, som aldrig gjorde någon
nytta. Och den lilla vackra sömmerskan gick hem till
sin älskade spelman med ögonen fulla av tårar och
berättade allt detta.
Men spelmannen bara log och stämde sin fiol och
sjöng och diktade en visa, och han arbetade och
strävade och förtjänade pengar och sömmerskan sydde,
och de hade alltid mat och kläder och husrum oc.h
glädjen stod alltid liksom en skinande vit blomma
mitt i deras enkla rum. Och spelmannen sade, att hon
inte skulle vara ledsen, det hade ingen betydelse vad
bvn sade och trodde. Man skall vara döv och blind
för de små människornas prat — vad kan allt detta
skada oss, sade han.
Men mot hösten märkte han att hustrun kom hem
allt oftare och var blek och förgråten, och han
tänkte: vad hon är svag, som icke kan tåla vad
dumheten och hatet och avunden skriker. Men — hon
är ändå bra blek nu! Vad skall jag göra ?
— Ve den, sade han för sig själv, som icke är
hård nog att leva detta liv!
Men han var en klok man och tänkte lära sin
hustru att leva detta obarmhärtiga liv. Och han tog
upp en pipa ur fickan, en liten flöjt av silver som
han aldrig visat för sin hustru, och så lade han den
på bordet och gick ut och plockade blommor och
pyntade och prydde hela rummet. De veta icke,
tänkte han, att jag är en trollkarl lika mycket som en
spelman, och nu skall jag visa min lilla hustru hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
