Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
byn ser ut, så att hon ej ständigt må överraskas av
små elaka, obetydliga ord! Och han sopade golvet
och dammade och flyttade möblerna och till sist var
det som en högtid, med rosor som doftade i krukor
och höstblommor som prunkade i glas, och hela
kammaren lyste och allting var som nytt, när hustrun
steg in och omfamnade honom.
— Sätt dig vid fönstret och se ut på gården, sade
han. Och hon satte sig och såg drömmande ut i
trädgården som de själva planterat. Då tog han flöjten
och spelade något som hon aldrig hört förr.
Först var det en sång om kärleken och glädjen och
friden bland alla Guds blommor och träd. Så var det
som höga vilda vågor från ett stort och larmande
hav, ett hav fullt av visor och spel och sus av
sjöfåglarnas vingar och sång från sjömän i tackel och
tåg. Och så småningom tyckte hon att hon icke
hörde, utan såg allt det han spelade. Trädgården var
borta och brottsjöarna kommo och gingo och fyrarna
lyste. Och sedan bredde den väldiga natten ut sina
svarta vingar över havet och hon såg ej mer.
— Detta var första sången, sade spelmannen
sakta. Men luta dig nu bättre ut genom fönstret så
skall jag spela den andra! Och hon lutade sig ut och
hörde silver flöjten börja sjunga, och såg — såg —
En ung spelman med en fiol under armen stod vid
sidan om en ung kvinna och aftonrodnaden gjöt sig
stilla över de bägge och över den sovande byn. Och
kvinnans ansikte var vekt, men glatt, och hon sade:
hur lyckliga vi äro, och hur snällt byn sover. Men
mannens ansikte var fast och stilla, och
spelmanshustrun tyckte att hon såg in i den unge mannens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
