Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
att inga ormar kunnat komma upp genom ladans
golv, tar han bössan med sig och går in, upp i höet,
där han bäddar ned sig varmt och mjukt. Å, vad
gräset ändå är för en guds välsignelse för människan
som kämpar mot vildmarkens alla svårigheter! På
våren smeker det ögat och fröjdar själen, det är
saftigt och mjukt att vila ut i när man gått sig trött
och svettig i juni. Det är så kärvänligt inbjudande
att sitta i för två älskande som trots fars och mors
spanande ögon smugit sig bort i slogens snår för att
sitta och undra över det nya och underliga som blivit
till ett band dem emellan! Det doftar av backtimjan
och kummin i slåtterns början, det ger aptit, det
verkar som kryddost strax före middagen på
lad-hacken! Och så bjuder det i den väl takade ladan ett
varmt och mjukt läger åt tjuvskytten när han
uttröttad av många dagars mödor smyger sig uppåt
hemskogarna. Han sover där lika lugnt och gott som
i sin egen säng — och skulle han vakna mitt i natten
vid att dörrklumparna på nytt lyftes bort och någon
varelse som han ej i mörkret kan se kommer
upp-kravlande i höet, så blir han ej rädd. Han bara säger
lugnt och högt:
— Kommer dä mer folk? Och då svarar det från
dörren: — Gudagen, är ä folk hännä förut å? Och
så är bekantskapen gjord.
Sedan kommer vintern, kärren stelna och de mjuka
björnmosstuvorna bli hårda och möra så att man
kan sparka stycken ur dem med stöveltån, det
lägger sig en vit mössa av rimfrost om nätterna över
de väldiga torrvedsstubbarna och tjädrarna och
jär-parna fara dundrande upp ur granskogsbackarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
