Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
haft pengar till biljett — och rum i staden — och
— och —
Han kunde inte få upp sin mun och säga till om
tobak — han spottade och var arg på sig själv. Skulle
hela byn höra att han var utan pengar på julafton . . .
Nej, han kunde inte — han var för stolt, för
högmodig att stå här och bli nekad kredit inför alla
människor.
När han arbetat sig genom snödrivorna och var
halvvägs hemma räknade han över att han hade ett
halvt kilogram grovt bröd och unge för ett hekto
margarin kvar där uppe. Men det var ruskigt att
tänka på som julkost i tre dagar, i synnerhet när
man var utan kaffe och tobak. . . Och när han slog
upp dörren till sitt ostädade rum och kände lukten
av instängd luft, tubfärger, olja och terpentin, ryste
han.
Naturligtvis var pengar på väg — men om de
anlände i morgon var handelsboden stängd, och han
kunde inte gå och efterhöra post den långa vägen
om han inte fick mat. Han måste nu . . .
Herr Martin var en klok, envist inrättad man,
och han hade ingen lust att förtvivla i första taget,
men när han nu tänkte på att han måste ransonera
brödet och smöret för att få en bit varje dag, så
gick det en känsla av på en gång ilska och behov
att gråta igenom honom. Han tände lampan,
gudskelov, han hade två liter fotogen. Han skattade
upp vedförrådet: det borde räcka med någon
hushållning. För resten, ved var inte så överhängande,
den kunde han gå ut och stjäla på Trävarubolagets
skog. Om han bara kunnat stjäla kaffe och tobak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
